Elina Johnsen

Det är fullt hus här hemma. Vi är 6 personer plus en och annan hund som alla ska samsas under samma tak.

Alla familjemedlemmar har väldigt starka och bestämda viljor, och vi vill gärna allihop få ha saker och ting på vårat eget sätt hela tiden.

Vi börjar med alfahannen, Fredrik. Han går under många namn. Fredde, Fräddyman, Frederik (uttalas med dålig, amerikansk brytning) och Freddan bland annat. Själv skulle han nog föredra att bli kallad kungen eller världens-bästa-jägare/pokerspelare.

Han är en cool man i sina bästa år som är en tvättäkta jungfru, till skillnad från mig. Han är pedant och allting ska jämt vara perfekt, men det är inte alltid så lätt när man bor ihop med så många som han gör. Hans humor är verkligen speciell. Ibland är den så störd att man helt enkelt måste skratta åt honom, för att man inte fattar! Han har även en slags "ret-humor", som går ut på att han skämtar om saker han vet gör en upprörd. Det är nog därför han går så fruktansvärt bra ihop med hans bästis Mickeman! Tillsammans gör dom kaoz kring vårat köksbord med sina högljudda skämt och höhöhö:ar ikapp.

Om man inte känner Fredrik så kan man bli riktigt förvirrad. När han är sur så kan han le, när han säger något riktigt konstigt ser han gravallvarlig ut. Hans kommentarer kan vara svåra att veta hur man ska ta och så vidare. Han är även den mest raka och ärliga person jag känner. Han säger det han tänker och tycker och kan man inte ta det, så ja. Toooo bad liksom!

Han är som en pappa för mig, och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han är en självklar del av mitt liv och jag kan inte tänka mig ett utan honom och hans knäppa, roliga och fina sidor. Jag har aldrig någonsin tvivlat på att den där snubben kommer finns där genom alla mina svåra och fantastiska stunder i livet. Inte en enda gång under dom 12-13 år han funnits med i bilden. Jag är så jävla tacksam för allt han har gjort, gör och kommer att göra för mig. Utan honom hade det varit svårt och han är absolut min "manliga förebild" här i världen.

Sen går vi vidare med den egentliga alfahannen, Merethe. Min mamma. Min människa. Min bästa vän. Min andra halva. Hon är den i familjen jag är mest lik, utan tvekan. Vi är ofta överens om saker och ting. Även här kommer ett skepp lastat med tacksamhet. Den här kvinnan kan jämföras med någon form av superhjälte och jag beundrar hennes styrka!

Det är mamma som är den drivande i det här hushållet. Hon jobbar, tvättar, städar, jobbar ännu mer, lagar mat och tvättar lite mer, går ut med hundar, handlar och tvättar och städar och lagar mer mat och så vidare i all oändlighet. Hon vill gärna ha allting under någorlunda kontroll, vilket är svårt här.

Hon är riktigt öppen som person och väldigt framåtriktad. Hon kan börja prata med vem som helst som att dom känt varandra hela livet. Hon skrattar mycket och gärna och är ofta sådär sprudlande glad. Hon har jättekonstig humor hon också, men den är väldigt lik min. Vi brukar spendera många kvällar och mornar åt att skratta i flera timmar åt allt möjligt sjukt. Vi diskuterar, föreställer oss sjuka grejer, lättar våra hjärtan och skvallrar, som det ska vara! Hon är så bra på det sätt att hon förstår sig på mig och att hon är en av två-tre som får krama mig när jag är ledsen.

Hon är också hon en aning förvirrande att prata med ibland dock. Hon gillar att byta samtalsämnen helt plötsligt. Hon kan gå från att prata om lampor från Ikea till att prata om senaste Norge-resan, i samma mening. Men det gör henne charmig!

Och jag älskar henne så sjukt mycket. Världens bästa mamma är hon, helt klart!

Mina vilddjur (aka syskon) har jag redan dragit långa och kärleksfulla faktan om. Men nämner dom igen för jag älskar dom så mycket. 

Jonathan, han är den av mina syskon jag är mest lik. Vi förstår varandras tankesätt även om vi egentligen inte gör det. Vi är som en enhet, kan man säga. Som jag många gånger har sagt så är det vi två mot världen. Han skrattar åt mina kassa skämt som får alla andra att titta snett på en, vilket känns bra! Han är den enda jag litar på när det kommer till att plocka lösgodis åt mig, eftersom han nog är den enda i världen med samma grymma godissmak som mig.

Alva är nog den mest vänliga själ på jorden. Hon delar min livsfilosofi om att alla bara borde älska varandra istället för att bråka och kriga. Hon är en konstnärlig själ som gärna uttrycker sig i färg, bild och med snirkliga bokstäver. Hon har sina speciella sidor och älskar att utnyttja sina icke befintliga svårigheter att spruta tårar på en sekund, särskilt när det gäller hennes far.

Benjamin, han är också en sån där person som måste ha perfekt ordning på saker. Han skulle hellre äta grus än ta på sig två omaka par sockar. Hans mat ska vara på ett speciellt sätt och han är den mest kräsna ungen som finns. Att han starkt ogillar sötsaker och snacks gör honom speciell och hans hemliga favoritfärg är rosa. Måste även tillägga att han har det mest underbara skrattet i världen!

SÅJA! Det tog ett tag...