Elina Johnsen

Jag ser tillbaks på mörka moln
Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann

Jag är inte känslokall. Tvärtom. Jag har så mycket känslor att jag inte riktigt vet hur jag ska göra med allihop.

Jag bryr mig. Jag gör det, faktiskt. Men jag måste bry mig litegrann om mig själv också. Då kan jag inte bry mig lika mycket. Men jag bryr mig! Det är det jag försöker komma fram till. Jag önskar att jag inte gjorde det. Ibland. För då hade saker och ting varit lite lättare. Sveket inte lika stort. För jag sviker mig själv när jag låter dig svika mig gång på gång.

Jag låtsas att jag inte bryr mig när folk frågar. Eller säger åt mig, att jag gjorde fel. Då måste jag försvara mig till varje pris, för jag vet ju att jag inte alls gjorde fel. Men alla säger det åt mig. Hela tiden! Fastän dom inte vet varför jag gjorde som jag gjorde. Eller så vet dom, men tycker att det inte var anledning nog. Eller så har dom bara hört ena versionen. Den versionen som inte tillhör mig. Sen bestämmer alla sig - det var mitt fel. Jag gjorde fel. Jag är fel.

Det här är en sak mellan mig och personen ifråga. Respektera det.

Tyck att allt är mitt fel, att jag gjorde fel och att jag är fel. Men håll det för er själva. När jag vill att ni ska säga det till mig högt, så lär jag be er. Sen kan jag ju tillägga att dom dömande blickarna säger nog. Det räcker. Jag fattar vinken! Men det som ni tror ni gör för att få mig att ändra på mig - gör mig bara mer säker.