Elina Johnsen

"Håpas du trifs bra i fengelset" är min bok här på jorden.

Jag tror det är min stjärnsyster, tvillingsjäl eller whatever som skrivit den. Jag har inte läst mycket. Baksidan av boken. Tio sidor. Sammanlagt. Men ingen bok har någonsin träffat så rätt och spikrakt som den här, och jag har knappt börjat läsa den ännu. Då kan jag ju passa på att meddela att det dessutom kommer från en flicka som har läst många böcker i sitt liv. Många böcker som har berört ända in i själen. Men inte som den här. Inte som jag har suttit och grinat två gånger åt den redan. Känt. Grinat. Känt. Grinat. Och känt lite till. För boken känns. Den känns så jävla mycket att jag inte kan beskriva känslan!

Ja, vad mer kan man säga när orden inte räcker till?

Läs den.