And I wonder if everything could ever feel this real forever


Ojoj, det här har varit en lång dag!

Har som hunnit med en del känns det som. Trots sömn- och matbrist har jag kämpat mig igenom alla dagens motgångar. Först haltade jag iväg till vårdcentralen med mitt knä för en undersökning. På vägen dit så försökte minst två bilar köra över med mig, med flit. Jag hann frysa ihjäl några gånger också. Väl inne i värmen så skall det anmälas att jag är på plats och sen leta mig till väntsal c. Där hann jag inte sitta länge innan min vårdis kom och hämtade mig. Grät en skvätt av smärtan när han undersökte mina ben. Flyttade fram knäkulan (heter förmodligen något tjusigare, men ni vet vad jag menar) fram och tillbaks, upp och ner. Aldrig varit med om värre. Han var mycket oroad.

"Du måste röntga ditt knä omgående, jag ska skicka en remiss till sjukhuset så du får komma dit så snart som möjligt. Du ska även på mycket starka smärtstillande, som gör att du kommer vara lite groggy hela helgen. DU FÅR INTE GÅ FÖRRÄN VI VET VAD FELET ÄR, OKEJ?!". Med dom läskiga orden ringande i mina öron gick jag tillbaka. Ja, jag gick.

Sen hämta ut mina narkotikaklassade läkemedel varav det följde med ett häfte där det stod tonvis med fakta om leverskadorna jag kommer få om jag överdoserar medicinen. Kul. Jag blev inte direkt lugn av det. Dom är extremt beroendeframkallande och blabla. Sen till röntgen och fota mitt knä från alla vinklar och håll. Jag citerar läkaren efter att han kikat på bilderna lite snabbt,

"Du ska genast gå till akuten. Jag har ringt så dom vet att du kommer!!!!"

Hm.. Kul? NEJ! Så haltade iväg dit för fler smärtsamma undersökningar av mitt knä, blodprover och diskussioner angående magnetröntgen då det tydligen inte var några större fel med mitt .. skelett? Fler mediciner. Krycka hoppar jag med nu också.

Får se vad som händer. Förresten mina läskiga morfintabletter är bra. Hela mitt ben domnade bort. Gjorde inte ont just då. Tror dock att den har slutat verka nu. Lite synd. Jag vågar inte ta en till. Har bestämt att det ska jag bara göra om jag får extremt ont under dagtid eller bara på kvällen så jag får sova, för man blir ganska utslagen av dom. Ont i hjärnan är tydligen ännu en biverkning. Konstigt att jag är nervös?

Min läkare var snygg. Funderar på vad jag ska skada nästa gång, så han kan undersöka mig igen. Ehe. Ifall ni undrade. Vilket ni gjorde!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0