If I could find you now, things would get better


Idag har jag haft en härlig dag ihop med min andra halva, Louise.

Vi började med att sitta i sporthallsfiket och spela kort. Jag kom aldrig i finne! Jag köpte en fisketidning som jag bar runt på. Sen hoppade vi på bussen på väg mot Sagelinds. Men!!! Då kom han. Mannen med dom röda vantarna, det nyvakna utseendet och håret som stod åt alla herrans håll. Han satte sig framför oss. Vi kom på den geniala idén om att kolla upp vart han skulle. Möjligen hitta hans lägenhet. Vi var inte så diskreta i våra förföljelseplaner. Han kikade bak ett antal gånger då vi talade högre än vad vi borde gjort. Han råkade röra på sig och jag utbrister "nej, SITT KVAR!!! nej, tänk inte ens tanken på att resa dig upp. SITT!!!" och han tittade skräckslaget bak, mot utgången, på oss, mot utgången. Sen hoppade han upp och bokstavligt talat sprang av just innan dörrarna stängdes. Så vi förlorade honom där på hedenbron. Fan.. Sen hoppade vi av och skulle ta en annan buss tillbaka, i hopp om att möta honom på nästa. Men icke. Han var smartare än så. Fan..

Så drog vi coopraggen istället. Jag köpte Uti vår hage och klistermärken. Döm inte! Sen vidare hem till Louise enligt planen från första början. Vi kollade Solsidan som jag lyckats undvika. Tror att jag är den enda i Sverige? Den var så jävla bra att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Vi kollade ungefär hela säsongen. Imorgon ska vi kolla in resten. Åh, jag längtar! ♥

Helgen kommer bli intressant också. Här ska bussraggas, vmp-mysas och upp på Dundret. Sistnämnda kommer väl bli särskilt intressant. Jag kan varken svänga eller bromsa med skidorna.

Hm....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0