Samma nätter väntar alla
Hur dålig är jag inte på en skala när det gäller att vaka? Seriöst. Jag är ingen person som orkar sitta uppe en hel natt och sen vara vaken en hel dag. Det blir för mycket för mig. Jag somnade där kring nio imorse, såklart! Så naturligtvís kom jag inte upp till tio. Sov till tre. Tror jag.
Härligt, härligt!
Så nu är jag inte alls överdrivet trött. Ska dock gå och lägga mig snart. Titta film eller något. För måste upp så tidigt imorgon. Åker till skolan en snabbis sen blir det till att spendera resten av dagen på sjukhuset. Vet inte om jag ska opereras? Eller vad som händer. Blir så förvirrad över allt det här bytandet av dagar, information och vem som är vem av alla miljontals läkare jag hittills har pratat med. Seriöst. Hade jag vetat det här när jag haltade den där evighetslånga promenaden i 30 minusgrader till vårdcentralen så hade jag vänt om.
Har funderat lite på det där med mina läkarbesök. Mamma och Ida påpekar ganska ofta att jag är som en liten hypokondriker. Inte för att jag håller med. Jag kan bara få för mig att huvudvärken i själva verket är en tumör i hjärnan eller att mina ledbroskbitar liksom snön faller från himlen, trillar från mina knän. Ja, jag är seriös. Jag har lite katastroftänkande. Tänk då om jag skulle varit gift med en superläkare? Hur jobbigt skulle inte han få det? Jag kan se det framför mig. Vi ligger där i sängen, han med sporten och jag med värsta uppslagsverket om olika sjukdomar.
Jag: Älskling. Tror du att jag kan lida av torsio testis? Hm..
Han: *mumlar* hörredu, tror inte dina problem sitter i dina testiklar!
Jag: Vad sa du sa du?
Han: Nä.. inget.
Jag: HMPF. Då kollar jag på netdoktor.se!
Stackars man...
