Elina Johnsen

Idag är en sån där bra dag. Det har känts i kroppen sen jag vaknade. Men den största bekräftelsen fick jag nyss! Det var stort för mig måste jag säga.

Jag satt och bläddrade i min kalendersak och hittade ett datum där ett namn och ett stort "GRATTIS" stod. Det tog mig cirka 10 minuter att komma på vem denne någon var, egentligen. Sen när jag äntligen kom på det så blev jag glad. Inte för att jag kom ihåg människan, utan för att jag har glömt. Här har man minsann smidigt och väl övergått från att jämt och ständigt tänka på, prata med och sakna till att utbrista "vem fa-an är det här och vad fa-an gör han i min kalender?!". Det var dagens bästa händelse!

Jag har börjat fundera mycket kring personer i mitt liv. Särskilt efter julsamlingen när jag var med Jonas. Vi satt där, han och jag, på en bänk, skrattade, pratade och kikade ut över folkmyllret.

Han: Nu ska jag välja ut en kille som jag tycker passar dig!
Jag: Oj, jaha!
Han: Vill du ha en finsk, norsk eller kanske en amerikan?
Jag: Välj du.
Han: *Tittar runt på alla killar han kunde se*. Nej, det går inte att välja. Bara den bästa killen är bra nog för dig!

Som Ida och Sofie skulle ha sagt det, NAW!

Det var hemskt gulligt sagt av honom. Det har varit en av grundstenarna till mina funderingar. Vart jag är påväg med dom vet jag dock inte ännu. Men den dagen jag listar ut ett av mänsklighetens stora mysterium, då ska jag banne mig tala om det också!

Nu ska jag gå och vila. Mycket tillfredsställd med livet!