Jag har famlat i mörkret, men i dig såg jag ljuset


Jag är trött.

Eller nej, det är jag inte alls det. Men det känns som att jag borde vara det. Även om det min dag mestadels har bestått av att sova. Vaknade halv sju, klädde mig fort som fan och la mig och sov igen. Vaknade tio över sju och insåg att nu fick jag minsann harryappa för att hinna sminka mig och borsta gaddarna innan jag var tvungen att bege mig mot bussen.

På skolan sov jag på sista lektionen, dock bara i tio minuter. Kommer hem, sover i en kvart över matbordet, vaknar och skriver föregående inlägg angående mitt dilemma. Går och lägger mig i tjugo minuter till, vaknar av att Idabrud ringer och börjar tala om något jag inte längre kommer ihåg. Sover från halv tre till halv fyra i soffan, går upp och lägger mig på köksstolarna och sover till fem.

Hängde ni med? Bra, för det gjorde inte jag! Men fykatten så skönt det var.

Sen marscherade jag mot Idas röda bil som helt plötsligt stod utanför mitt hus och vi gasade iväg till Coopsi för att inhandla fettiga saker till kvällens tv-tittande. Idol var okej. Olle är härmed på min lista igen eftersom han har bra musiksmak och sjöng Från och med du och Andreas var kung som alltid. Jay rockade (HAHA rockade...) och sen sög resten ungefär. Grät till en hemsk film om elfte september och min flygskräck förvärrades. Det var jobbigt att gå hem.

Och nu sitter jag här och skriver detta givande inlägg. Ska gå och lägga mig nu tror jag. Ser ingen mening med att sitta uppe. Totalt ovärt.. Imorgon måste jag ju vara utvilad. Ska göra massa mysko grejer och på kvällen blir det säkerligen umgänge. Ganska coolt!

Vill till ahkko och adja också, så kanske bussar iväg dit på förmiddagen och bjuder in mig själv på lunch. Ahkko är särskilt förtjust i mina spontanbesök. Det ser man i hennes ögon. Älskade hon!

Puss på allt och ingenting, mest på ingenting.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0