Hejhej väggen, snart träffas vi!
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för längesen tappat lusten
Har för längesedan glömt vad som var värt nånting
Idag var ingen bra dag. Fanns vissa lyckorus dock.
Som att träffa Louie lite varstans i skolan.
Få höra att min älskade Josefine har blivit moster idag.
Diskuterat livet med Ida.
Färgat håret med fina mamma.
Resten sög i stort sett. Jag har ont. Alltså fysiskt. Överallt, varenda liten
centimeter av kroppen antingen dunkar, sticker eller ömmar.
Huden reagerar på beröring, mina axlar och knän hade jag kunnat
avliva av ren barmhärtighet. Ryggen knakar och har sig. Huvudet sprängs.
Känns som att det flyter runt grus i mina blodådror. Att jag har små skärsår
på fingrarna. Alla leder är stela och allmänt äckliga.
Så nu ska jag ta på mig en av Fredriks tröjor och nå bekväma leggings och krypa ner under täcket och lämna världen för några timmar. Imorgon är det fredag. På helgen är allt bra, va?
Kommentarer
Trackback
