Elina Johnsen

Då springer man omkring på svensk mark igen, mot alla odds! Tycker synd om min kusin som fick en hemsk start på sin födelsedag på grund av mig. 19 år.. Jag börjar inse att jag nog aldrig kommer hinna ikapp honom.. Haha! Usch. Men det var vidrigt jobbigt att gå i världens snöstorm halv sju på morgonen. Även om jag inte bar något annat än min huvtröja så gnällde jag som en kärring hela vägen. Men Andreas var peppande och sa efter var tionde meter att det var en liten liten bit kvar. "Nu ska vi bara gå över den här vägen", "Efter att vi har gått igenom den där stora parkeringen ser vi hållplatsen", "Bakom dom där byggnaderna är den". Han måste blivit måttligt irriterad på mig där ett tag. Han bär ALLT och springer på där i kraftig motvind och piskande nederbörd och jag kryper nästan tio meter bakom honom med en huvtröja och upprepar för mig själv som en mantra "jag vill inte leva längre".. Usch, inte nådigt på någon som helst nivå.

Orkade inte röra en muskel förrän vi kom till Fauske iallafall. Sen halvsov jag mig igenom dom jobbiga sex timmar det tar till Narvik. Där mötte jag som vanligt en awesome narvikbo som erbjöd sig att bära mina väskor. Han såg ut som jultomten och mitt under våran lilla promenad så utbrister han "Du.. Om det hade varit mörkt nu, så hade du nog haft anledning att vara rädd för mig", svarade som bara "Ehm, okej". Sen sa han inge mer förrän vi kom ner till tågstationen. Där sa han bara "Ja du behöver ju inte ge mig betalt..." Och så presenterade han sig som en Kenneth och sa att vi säkert skulle ses i Oslo en dag.. Hahahaha. Charmig karl!

Nu ska jag pallra mig under täcket och somna till en kass film. Imorgon blir det ju skåpdejt och umgänge med min lilla Louiebaby. Sånt gillas, groooooooft (hahahahahahah)..


Puss på't!