Bless the broken road


Jag är deprimerad! Min högt älskade kusin Andreas ska till Sverige ihelg men kommer inte förbi Gällivare. Vadå hej ledsen i ögat?! Och inte fick man träffa pojken när jag var i Tysfjord för inte så överdrivet många dagar sen heller. Det betyder att jag inte har träffat han sen i augusti typ.. Det är inte bra det här. INTE BRA!

Och jag börjar få psykbryt på alla schemaändringar! Orka förstöra våra liv genom att låta oss börja klockan åtta mer eller mindre varje dag..?  Det är inte heller bra. INTE BRA!

Jag känner mig lite smått nedstämd! Haha.. Funderar på att se om Beck och gänget har återfått sina magiska krafter. Men jag tvivlar på det. Vet inte vad det är med det där egentligen. Beck har alltid fått mig på bra humör. Hallå, min make är med?! Men nu.. ingenting! Kollade tusentals ihelg, men inte en enda gjorde något bättre. Det är mycket sorgligt måste jag säga!

Nåja, för att väga upp allt det tragiska i det här inlägget så kan jag komma med en positiv och alldeles förgosande sak att berätta! Idag upptäckte jag att det är så lite som 40 dagar kvar innan jag återigen passerar gränsen till mitt favoritland! 40 dagar är ju ingenting! :D Jag menar, imorgon är det redan 39 dagar kvar bara. Det här kommer gå fortfort och det är jag inte så lite happyface för!

Hm.. Nu hade jag inte mer på hjärtat.

Tjingtjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0