Du lever för skratten, precis som jag


Haft en trevlig kväll tillsammans med familjen. Mamma provade sig på att fritera fisk i en stekpanna, sen en kladdkaka på det och alla barnen var nöjda och belåtna. Sen tog vi tag i oss själva och kollade den där filmen vi tänkt se hela veckan, Max Manus. Handlade om norska motståndsmän under andra världskriget. Inte utan att man kände aningen stolthet där man satt och såg på när Max och hans vänner saboterade för dom tyskar som ockuperat Norge. Samma saker som våran släkt pysslat med *proudface*. Nä men seriöst, det är mäktigt att veta att det fanns dom som gjorde allt för att hindra nazisterna och ännu mäktigare att veta att mitt kött och blod var några av dom!

Sen satt jag en stund och förklarade handlingen i Sagan om ringen åt mor som gav upp efter en stund och gick. Förstår det.. Har man inte sett filmerna förut är det givet att inte förstå någonting om man kollar slutet av tvåan. Men dom är också bra. Enda "fantasyfilmerna" jag gillar. Är ju annars väldigt skeptisk till sånna filmer där fantasin styr mer än logiken. Och det kommer från en som älskar barnfilmer med talande leksaker och istids-monster.. Typ. Nä, men föredrar väl verklighetsbaserade och en och annan dramafilm samt några gangsterrullar.

Nej, där tog det slut. Ska tvätta ansiktet nu när det är reklam. Känns dock mycket fel att tänka på Legolas kärlek till Aragorn, dö lite inombords av frustration på grund av Frodos klumpighet och skrika att Gandalf är kickass när han slåss med hälften så gamla människor utan Louise och Ida. Bara fel helt enkelt.

Nåja, puss på det ändå!

Kommentarer
Postat av: ida

vi ska se alla dom snart, och frodo kommer tyvärr vara lika mycket ivägen .. åter igen..

2010-08-22 @ 00:25:27
Postat av: Elina

Att vi ska! Och ja, han lär vara det. Den förbannade lilla människan! :(

2010-08-22 @ 00:44:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0