Elina Johnsen

Sebbus är så snäll, så snäll att man inte vet vart man ska ta vägen. Har har räddat min dag, utan tvekan!

Vi går omkring som lugnet efter stormen på gatorna i Gällivare city. Släpar fötterna efter oss så gruset dammar och ser allmänt stekiga ut i våra tuffa solglasögon! Vi har varsin mjukglass i handen och allt är sådär lugnt och skönt som det bara kan vara i Sebastians sällskap. Mitt i allt utbrister min fina vän,

"Vet du att du är det renaste jag har i mitt liv?"

Bara sådär.

Mitt i allt.

Utan vidare.

Sen sparkar han till en colaburk och fortsätter promenera framåt samtidigt som han förbannar strösslet på glassen som vill trilla av hela tiden.. Precis som att han just hade sagt det mest självklara i hela vida världen. Känslosam som jag redan var känner jag hur tårarna rinner ner för kinderna i vad som känns som en evighet. Sebastian vänder sig om och tittar på mig helt oförstående. Sen kommer han fram till mig, trycker ner sin mössa över mitt virvlande hår, säger att jag kommer få öroninflammation annars och ger mig en kram!

Det är så lite som behövs för att göra en olycklig, men det är också lite som behövs för att bli lycklig igen. Iallafall för en stund.

Tack busbarn, för att du finns och för att du ser igenom mig!

Du betyder guld!

♥